Jag hade en diskussion med en man för några dagar sedan. Han mailade mig och skrev något i stil med "Hej har du lust att ses jag är en dominant man bor 30 mil ifrån men kan köra till dig" och jag svarade med att nej, du är inte en person jag skulle kunna vara undergiven inför, du ger mig redan för många alternativ till att själv välja och vara den dominanta.
En lång diskussion startades då han ansåg att jag inte vet ett smack om dom/subrelationer och jag är ett hån mot genuint undergivna tjejer. Låt mig förklara. Det finns nog många som är betydligt mer insatt i ämnet än vad jag är, men det här är min syn på det hela:
1. Det finns genuint undergivna tjejer som föredrar att leva i ett 24/7 förhållande där de förväntas att ständigt vara lydiga sin herre. De ska städa lägenheten, ibland äta middagen ur en hundskål, sitta inlåst i en bur, bära koppel på stan. Att besvara sin man med "ja, herrn" och liknande, att alltid lyda hans ord och exempelvis inte tillfredsställa sig själv utan hans tillåtelse. Eller rättare sagt, ingenting utan hans tillåtelse. Sen varierar det i mängd, alla har sina egna regler.
2. Det finns genuint undergivna tjejer som bara är det när det kommer till sex. Att i en sexuell relation kunna ta order och bli den lydiga lilla tösen som gör allt för att tillfredsställa sin man. Som blir upphetsad av att ligga naken över knäet på sin man och bli smiskad, vara fastbunden och helt enkelt i en undergiven position. När dom/subrelationen blir ett rollspel och ett inslag, snarare än något som sker 24/7. Även det här varierar självklart i grad.
Ni kanske redan har förstått vilken sida jag hör till? Jag ÄR genuint undergiven. Jag skulle inte trivas i att ta kommandot och säga åt vad en man ska göra i sängen, typ "slicka min fitta!" utan då ber jag istället snällt. I kontakt med män som attraherar mig blir jag som en liten liten person som kan krypa på marken för en mans skull. Han får ta det han vill ha, jag förväntar mig inte att jag ska komma och kräva något, jag trivs i att vara i den undre positionen och bli behandlad på skamliga vis. Det handlar inte om "fejkdominans" att man gillar lite smisk på stjärten, jag går gärna längre än så och en del män har blivit förvånade över hur tålig jag egentligen är.
En 24/7 är ingenting jag skulle kunna klara av. Jag är för stark i mig själv. Har mina åsikter och krav på mig själv och andra. Utåt sett har jag nog alltid varit en "ledare", och det är också därför jag tror att jag gillar att släppa taget och för en gångs skull vara undergiven. När det kommer till sex.
Självklart finns det tjejer som när det kommer till kritan, inte alls är genuint undergivna, utan bara har läst 50 shades of Grey (återigen tal om denna jävla skräpbok) och tycker att det kan vara lite spännande, men när de väl upplever en dominant man så springer de hem med svansen mellan benen och mår dåligt över att ha blivit kallade hora och fått spottloskor i ansiktet.
Man måste nog ta lärdom av att alla "genuint undergivna" tjejer inte ÄR undergivna 24/7 utan att det finns en enormt stor gruppering som föredrar att vara undergivna i sängen - av den anledning att de själva är dominanta i andra sammanhang. Men fortfarande, att vara genuin är sällan något en annan person kan bedöma. Punkt.
2 kommentarer:
Undergivenhet betyder inte alltid förnedring. De flesta tror att förnedring hör till undergivenhet, men jag tycker det är felaktigt. Bara för att man är undergiven behöver inte betyda att man njuter av förnedringen, och bara för att man är dominant betyder inte att förnedringen ska ingå i relationen.
hej du anonyme! Självklart är det så. Att ha en dom/subrelation kan innebära SÅ mycket olika för varje individ som utövar det. Vissa kanske bara använder sig av psykisk dominans (förnedring inkluderat), och andra tvärtom... andra blandar... ja, så länge man är överens och faktiskt känner sig mer än okej med det man gör, kan det väl se ut hur som helst. Och det är ju också charmen!
Skicka en kommentar